Intrampad kappa

Idag blev hästarna skodda, allt gick relativt smärtfritt. Nu när de gick in för kvällen så ser vi att Iza trampat in ena sidokappan i hoven… lätt att få tag på någon 23:00 en fredagskväll.

Ja ja, bara att ta av och lägga jodopaxomslag om vi nu ens får av skon. Varför köpte vi inte en rejäl tång senast när det här hände, så jäkla korkat! Vi har pratat om det i 2 år. Usch vad sur jag är nu och hunnit ta min insomningstablett har jag gjort också, vilket gör att det inte är lämpligt att jag är med djuren eftersom jag blir påverkad av den. 
Såhär är verkligen livet med djur, det går aldrig som planerat. Att jag redan tagit min tablett och lagt mig fast Micke fortfarande är i stallet och gör det sista beror på att det är Bent-kurs hela den här helgen och jag ska komma upp 06:00 imorgon OCH på söndag, kl 08:00 är det frukost på anläggningen och då ska leendet sitta på plats! 

Näää vad besviken jag är Just nu! Hade jag varit frisk nu så hade det här varit som en pink i havet, istället blev det kaos och stress… det verkar som att tablettjäveln slutat verka nu också…

Sinuskurva

Sinuskurva är nog ett litet finare ord för sista tidens mående med toppar och dalar. Idag fick jag iallafall svar från psykologen/forskaren som jag så gärna vill komma till för att få hjälp. Redan nästa vecka ska jag dit och jag längtar.

Jag har nämligen ännu en sak att lägga till i listan över saker jag inte klarar av eller orkar med längre och det är att prata i telefon. Det liksom kryper i kroppen efter ett tag och stressen går igång… hur ska jag någonsin kunna bli bra?! Ja ja, nu ligger det verkligen på proffsen att reda ut lilla trasiga mig. Allt går via jobbet så de kommer att få vara med på ett hörn, känns skönt.

Bloggen får gå på halvfart, vissa dagar har jag ork och inspiration, andra dagar är det sängen med öronproppar i som gäller. Jag har inget skydd längre mot allt som sker runt omkring mig, det som en vanlig människa kan sålla bort attackerar mig med full kraft. Det kan vara en doft, ett ljud, en känsla och om allt kommer samtidigt så är det kört.

På föreläsningen vi var på så var det alla intryck som knäckte mig. Sätt 50 personer i ett rum, ge personerna konferensgodis med prassligt papper, ha en föreläsare som visar bilder på en projektorduk som solen ligger på så det blir lite otydligt, försök att lyssna på det han säger eftersom du inte kan koncentrera dig på att läsa det som står samtidigt som han pratar, folket prasslar på med sitt godis och fönstret står litegrann på glänt och du hör människor utanför som skrattar och har det trevligt. Som toppen på moset drog anläggningen igång lite mjuk fin musik i rummet utanför… Tänk dig att du inte kan sortera och utestänga något av alla intryck fast du inte vill något hellre och att detta sker dagligen och konstant, välkommen till min vardag! 

Ett tips i all välmening är att aldrig säga till någon som som lider av den här sjukdomen; men idag ser du ju pigg ut! För just den meningen startar väldigt mycket ångest, stressen går igång och pulsen går upp. Skammen kommer krypandes för det är svårt att ha en sjukdom som inte syns. Allt och då menar jag att allt, är en väl inövad fasad, mitt leende sitter på plats när jag träffar folk och det pga att det inte finns något värre enligt mig, än att möta sura människor som inte orkar engagera sig i personen denne träffar.

Jag önskar inget hellre än att få hjälp med detta och nu kanske det äntligen sker! 

De andra fick också undersöka

De andra två damerna fick också undersöka handduken häromdagen, de tyckte att den var skit.

Odessa är tydligen så världsvan att hon knappt behagade att kolla på den och Maali var skeptisk. De var faktiskt riktigt tråkiga men samtidigt hade de båda tränat innan för tränaren så de var väl lite less på påhitt… Hahaha!

Maali är skeptisk


Odessa gick fram och kollade en snabbis med de andra. Lägg märke till Malidas självsäkerhet när hon går fram, hon liksom visar dem att hon minsann vet vad det handlar om. Klippet är väldigt kort dock.

Backa några steg och checka grunder

Backa några steg och checka av grunderna är vad vi kommer att göra på lördagens träning. Fast jag själv inte tränat intensivt med Maali det senaste året så har jag ändå lärt mig mer och fler saker har klarnat så nu har vi kommit till en punkt där det är dags att kolla över grunderna. Det ska bli skönt att gå in ännu mer på detaljerna och finslipa min hjälpgivning, för idag stämmer ingenting överens mot vad jag förväntar mig.

Jag har skyhöga krav och förväntningar på mig själv, det vet jag om. Nu har jag kommit till en punk där det blir problem just eftersom det tekniska tar över känslan och jag vill absolut inte träna häst på det viset, för mig är just känslan allt. Därför blir det stopp och check, vad kan vi egentligen och vad behöver vi öva mer på. En sak som poppar upp direkt i mitt huvud är att jag måste rida mer, jag måste få in hennes rörelser i min kropp och jag måste öva och återigen öva på att inte störa henne eller hennes balans. Vi måste helt enkelt ut och skritta massor.

Hösten är här och jag älskar att det är svalare ute, det känns som att min inspiration börjar komma tillbaks!

Intressant men tungt när det gäller stresshantering

Vi åt lunch innan föreläsningen började, blomkålsoppa med bacon och någon äppelgrej droppad på soppan. Efter det fick vi torsk med mos, rödbetor och skirat smör.. en citronklyfta med såklart. Riktigt gott var det och efter lunchen var jag slut av allas babbel, hade lätt kunnat åka hem… hahaha!

Stresshanteringsutbildningen var kanon, han som pratade var riktigt duktig och nu vill jag försöka få honom att hjälpa mig. Tror att det skulle kunna bli bra och att han skulle få in mig på rätt väg igen. Det var så mycket bra man fick lära sig idag, tyvärr är det för tillfället stopp i mitt huvud så jag kan inte skriva något konkret just nu. 

Eftersom dagen blev lång och intensiv så ligger jag nu i sängen och ska försöka sova. Älskade Micke är ute hos tjejerna och fixar.

Jag har inte glömt era fina kommentarer, ska ta mig i kragen och svara på alla.

Gripsholm

Just nu sitter vi i bilen och är på väg till Gripsholm för konferens med jobbet. Idag är det en stresshanteringsutbildning som jag inte vill missa, så vi åker hem igen efter den medan de andra sover över och fortsätter på torsdag. Efter mitt fiasko med Riga-konferensen så är jag nu rätt mycket försiktigare med min energi.

Micke kör pärlan och jag poppar musik för fullt, just nu från serien Empire, fantastisk produktion. Dagen känns kanon än så länge, jag är helt enkelt väldigt glad.

Hoppas att er dag också blir bra! 

Drömmar om ett nytt kök

Att en vattenkokare och en brödrost kan få tankarna att spinna iväg så radikalt att ett helt nytt kök uppenbarar sig är onekligen intressant. Ikväll kom jag äntligen på hur vi borde göra. Tänk er att bygga till en matplats på huset, en som är stor och luftig. Fönstren ska vara höga och skjutbara så man kan öppna upp rejält på sommaren, vilken dröm! Jag skulle vilja ha spisen vänd mot den nya delen och man ska kunna sitta på lite högre stolar och hålla den som lagar sällskap med en kall god öl.
I vår familj så är det jag som gillar öl så vem som får laga maten blir rätt lätt att lista ut… Hahaha!

Jag ska börja skissa lite idéer och sen får Micke sätta sig in i de tekniska bitarna.

Dagen har varit riktigt bra, var inne på kontoret i morse och var med på två möten, efter dem var jag rätt slut.
Vilade när vi kom hem och när Micke väcker mig och säger att klockan är tjugo i sju så trodde jag att det var dags att stiga upp och åka till jobbet… hade totalt missat att det var kväll, Hahaha!

Dagarna blir till veckor

Det var inte planerat att jag skulle pausa uppdateringen här, men hur klyschigt det än låter så gick tiden för fort och dagar blev till veckor… Sommaren har varit kort och intensiv, min älskade mormor blev väldigt sjuk dagarna innan min familj gick på semester och allt stannade upp i samband med det.

Hennes begravning var i förra veckan och det var nog egentligen först då som det sjönk in. Samtidigt som det känns som att man kan andas igen nu när hon fått somna in, så är det väldigt mycket sorg som ska tas hand om. Om det enbart vore min egna sorg så hade det varit så mycket lättare. 

Självklart har det även hänt bra saker, en sådan är att jag ridit ut på Maali utan att åka av och utan någon stress. Hon skrittade på så nöjt att jag till och med travade vid två tillfällen.. en fantastisk milstolpe som jag hade svårt att tro skulle vara genomförbar. Det är verkligen så som man ofta säger; att tid löser det mesta. Nu är tanken att jag bara ska skritta ut utan krav en period, min skalle har tydligen bestämt sig för att glömma allt bra den lärt sig de senaste åren och det är frustrerande att ha glömt bort allt, även det som tidigare varit ”lätt”.
För tre veckor sedan så började jag även att jobba lite smått igen och det är så skönt, jag behöver jobbet för att må bra. Klart att jag har dagar med återfall och extrem trötthet, allt handlar nog om att jag ska lära mig mitt nya ”jag” och inte falla tillbaka i stress.