3 steg i galopp

I skymningen gav vi oss ut jag, Maali och Micke. Jag hade en önskan idag och det var att prova på att galoppera. Innan vi drog ut så fick jag lite peptalk av finaste Katarina som har sin Akhal-teke Muar. Katarina har ridit galoppörer sedan innan och hon hade en del råd att delge mig. Tack gumman!

Glada i hågen traskade vi iväg till vallen som ligger precis bredvid hagen. Maali kändes rätt avslappnad, glad och lite nyfiken, öronen framåt och lugna steg. Det var sen lite senare när vi travade som stressen kom över henne. Traven var blad det sämsta jag varit med om och våra 3 steg i galopp var katastrofalt dåliga. Hon bet tag i betett och ville springa åt vänster, jag däremot ville till höger… Ja ni kan tänka er vilket under det var att jag satt kvar… Hahaha!
Gullgumman blev stressad av hela grejen och trixade runt med bettet så tungan låg över, antar att det berodde på att jag fick lov att ge ledande tygeltag. För just den grejen har hon inte gjort på länge, lagt tungan över bettet.

Ja ja, nu har jag i alla fall provat och nu backar vi tillbaks något steg. När hon känns trygg och fin i traven så kan vi kolla på galoppen igen, hon har mycket i bagaget min lilla tjej. Det jag önskar allra mest nu, är att vi ska kunna rida ut och bara njuta och att hon blir trygg med bettet igen så hon har tungan under, annars får jag hitta på något annat. 

10 st nya gråa hårstrån idag då… hahaha! Jag har ingen som helst lust att rida eller ens vara på vår lilla ridbana just nu, så därför rider vi bara ut för tillfället. 

Har lite funderingar om att kolla med de som har travbana här i krokarna och se om man kan få hyra in sig någon gång i veckan. Hur roligt skulle inte det vara?
En preppad fin bana där man kan jogga lite och hästarna får jobba lite mer med kondition och framförallt får de sträcka ut.

Sen håller vi även på att kolla efter ett ridhus i närheten där vi får löshoppa och rida dem. Många drömmar, det börjat bli dags att transportträna dem alla också. 

Sjöhästar H. reidi och H. barbouri

Hittade en massa bilder ikväll på ett forum (Saltvattensguiden) från tiden då jag hade sjöhästar. Jag har i största delen av mitt liv haft akvarium men nu har det hunnit gå 4 år utan, helt klart dags att skaffa sig ett igen. Även denna gång ska jag ha sjöhästar.

Japp, så får det bli! Om 1 år ska det stå ett akvarium här hemma, måste bara bygga om huset lite så jag har plats för det. Sen kan det vara bra att ha Micke med i planen också, allt som är nischat kostar multum. Dock har jag ett ess i rockärmen… att ha saltvattensakvarium kräver oftast väldigt mycket teknik, alltså prylar med diverse jobbiga inställningar och sådant. Micke älskar teknik och att få fundera på märkliga saker, jag kommer att sälja in idéen så han blir jättesugen. Han kan kanske till och med få välja vilken skummare, pumpar och belysning vi ska ha. Hahaha… jag är så jäkla nöjd över mig själv just nu! Nu kanske ni anar hur det gick till när jag fick mina två Akhal-tekeer.

Här är bilder på raringarna jag hade, jösses så jag saknar dem alla!

H. reidi

H. barbouri

Man ska tydligen sova tillsammans, ser ni alla 5?

Dans

Jobbigt att försöka imponera på någon som bara vill leta mat. Honan är gul

Harold var så himla mysig, han fick bo i sumpen som är ett akvarium under huvudkaret och där man har all teknik. Varje gång man öppnade dörren så kom han springandes för att tigga mat, det gick ingen nöd på honom… hahaha!

Uteritt på höstglad häst

Nu är det höst och då kommer allt rosa fram igen, mina favoritschabrak är från HKM Glööckler. På våra hästar ligger de kanon, sen älskar jag att de inte tappar formen efter tvätt eller är dallriga.

Jag passade på att rida ut på både Maali och Odessa helgen som var. På fredagskvällen var det kolsvart ute så då hade jag pannlampa, Maali var lite skeptisk till en början över att ljuset kom uppifrån. Det här var första gången jag red utan att Micke gick precis bredvid och snabbt kunde hjälpa till i händelse av att en situation skulle uppstå. Hon var så glad och nyfiken att hon tom och med glömde bort att hussen var med och travade ifrån honom. Jag blev lite spänd mellan varven eftersom det var första gången utan ledare och självklart så överfördes det till henne, men hon lyssnade ändå fint och gick att få stopp på. Riktigt nöjd!
Dag två med Maali var i dagsljus och då lämnade vi hussen redan vid grinden i hagen och skrittade ut på vallen själva. Det ormades lite och hon stannade några gånger för att kolla in omgivningen, men överlag gick det otroligt bra. Tog en kort sväng runt oss och grannarna och kom fram till bondens höbalar, där blev det spänt och hon försökte dra iväg. När vi gjorde halt valde jag att sitta av och leda hem henne, med tanke på att hon taktade hela resterande vägen hem så kändes det som ett smart beslut.

Odessa sen då, ja jösses alltså! Jag och Odessa gav oss ut själva i mörkret i fredags, vi har ju gjort det tusentals gånger innan så det kändes som en bra idé. Det jag hade glömt bort var att det skedde just för två år sedan, sen fick hon ju hovbensfrakturen och jag blev sjuk.
Nä fy fasiken vad mycket häst det var, hon är den av dem som är allra värst när hon blir stressad, totalt blockerad blir hon. Skulle det inte taktas så var det full fart framåt, vilket absolut inte är skönt när man rider i en barbackapadd och har tappat allt vad muskler heter. Hon lyssnade ingenting för mitt säte utan jag fick helt enkelt proa en massa eftersom jag inte vill sitta och slita henne i munnen. Under ridturen kom alla grannens kossor farandes i mörkret, men då var hon så jäkla duktig som bara stannade och kollade, klart att hon ville hälsa på dem men det ville verkligen inte jag… jag ville hem!
3 km lång var vår lilla tur.

På lördagen red även jag och Odessa på vallen i dagsljuset, det blev en kort ”må bra runda” bara eftersom jag hade så jäkla ont i kroppen efter kvällsritten. Vi gick en sväng och checkade av läget bara, hussen gick med. Kollade lite på öppna/sluta och hon svarar fantastiskt de gånger jag verkligen slappnar av och inte ”vill” för mycket och för snabbt, jag måste verkligen låta henne få gå in övningarna i sin takt. Hon är en känslig häst som svarar direkt, problemet blir när jag inte känner att hon faktiskt redan gör det jag ber om.

Man kan tro att Maali och Malidza är de som kräver mest, de som är svårast helt enkelt. Detta stämmer absolut inte, Odessa är den som är riktigt jäkla svår och nästan läskig när hon blir stressad. Om jag jämför mina tre ston så är de andra två rena lammen för tillfället, just eftersom de lärt och accepterat oss som ”ledare”.

Micke red ut på Odessa igår och det hade gått jättebra, det lönade sig verkligen att jag red ut på henne två gånger innan och att hon blev av med lite spöken. Jag ville inte att han skulle behöva ta de första uteritterna själv, han har ju inte ridit så många gånger på prinsessan i fråga.

Det här blir ett långt inlägg, men jag måste bara berätta att Iza har haft padd på ryggen två dagar i rad. Hon tyckte att det rosa schabraken var spännande först men sen ville hon bara slicka i slickeburken. Hon och Micke promenerade vid båda tillfällena och bebis verkade mer än nöjd med livet. Ska köpa en billig sadel som jag kan ha för att öva på tyngden, vill inte lägga på Prestigen nu och att det kanske händer en olycka med den.

Min lilla häst har blivit så stor i sommar

Intrampad kappa

Idag blev hästarna skodda, allt gick relativt smärtfritt. Nu när de gick in för kvällen så ser vi att Iza trampat in ena sidokappan i hoven… lätt att få tag på någon 23:00 en fredagskväll.

Ja ja, bara att ta av och lägga jodopaxomslag om vi nu ens får av skon. Varför köpte vi inte en rejäl tång senast när det här hände, så jäkla korkat! Vi har pratat om det i 2 år. Usch vad sur jag är nu och hunnit ta min insomningstablett har jag gjort också, vilket gör att det inte är lämpligt att jag är med djuren eftersom jag blir påverkad av den. 
Såhär är verkligen livet med djur, det går aldrig som planerat. Att jag redan tagit min tablett och lagt mig fast Micke fortfarande är i stallet och gör det sista beror på att det är Bent-kurs hela den här helgen och jag ska komma upp 06:00 imorgon OCH på söndag, kl 08:00 är det frukost på anläggningen och då ska leendet sitta på plats! 

Näää vad besviken jag är Just nu! Hade jag varit frisk nu så hade det här varit som en pink i havet, istället blev det kaos och stress… det verkar som att tablettjäveln slutat verka nu också…

De andra fick också undersöka

De andra två damerna fick också undersöka handduken häromdagen, de tyckte att den var skit.

Odessa är tydligen så världsvan att hon knappt behagade att kolla på den och Maali var skeptisk. De var faktiskt riktigt tråkiga men samtidigt hade de båda tränat innan för tränaren så de var väl lite less på påhitt… Hahaha!

Maali är skeptisk


Odessa gick fram och kollade en snabbis med de andra. Lägg märke till Malidas självsäkerhet när hon går fram, hon liksom visar dem att hon minsann vet vad det handlar om. Klippet är väldigt kort dock.

Backa några steg och checka grunder

Backa några steg och checka av grunderna är vad vi kommer att göra på lördagens träning. Fast jag själv inte tränat intensivt med Maali det senaste året så har jag ändå lärt mig mer och fler saker har klarnat så nu har vi kommit till en punkt där det är dags att kolla över grunderna. Det ska bli skönt att gå in ännu mer på detaljerna och finslipa min hjälpgivning, för idag stämmer ingenting överens mot vad jag förväntar mig.

Jag har skyhöga krav och förväntningar på mig själv, det vet jag om. Nu har jag kommit till en punk där det blir problem just eftersom det tekniska tar över känslan och jag vill absolut inte träna häst på det viset, för mig är just känslan allt. Därför blir det stopp och check, vad kan vi egentligen och vad behöver vi öva mer på. En sak som poppar upp direkt i mitt huvud är att jag måste rida mer, jag måste få in hennes rörelser i min kropp och jag måste öva och återigen öva på att inte störa henne eller hennes balans. Vi måste helt enkelt ut och skritta massor.

Hösten är här och jag älskar att det är svalare ute, det känns som att min inspiration börjar komma tillbaks!

Intressant men tungt när det gäller stresshantering

Vi åt lunch innan föreläsningen började, blomkålsoppa med bacon och någon äppelgrej droppad på soppan. Efter det fick vi torsk med mos, rödbetor och skirat smör.. en citronklyfta med såklart. Riktigt gott var det och efter lunchen var jag slut av allas babbel, hade lätt kunnat åka hem… hahaha!

Stresshanteringsutbildningen var kanon, han som pratade var riktigt duktig och nu vill jag försöka få honom att hjälpa mig. Tror att det skulle kunna bli bra och att han skulle få in mig på rätt väg igen. Det var så mycket bra man fick lära sig idag, tyvärr är det för tillfället stopp i mitt huvud så jag kan inte skriva något konkret just nu. 

Eftersom dagen blev lång och intensiv så ligger jag nu i sängen och ska försöka sova. Älskade Micke är ute hos tjejerna och fixar.

Jag har inte glömt era fina kommentarer, ska ta mig i kragen och svara på alla.

Gripsholm

Just nu sitter vi i bilen och är på väg till Gripsholm för konferens med jobbet. Idag är det en stresshanteringsutbildning som jag inte vill missa, så vi åker hem igen efter den medan de andra sover över och fortsätter på torsdag. Efter mitt fiasko med Riga-konferensen så är jag nu rätt mycket försiktigare med min energi.

Micke kör pärlan och jag poppar musik för fullt, just nu från serien Empire, fantastisk produktion. Dagen känns kanon än så länge, jag är helt enkelt väldigt glad.

Hoppas att er dag också blir bra!