Känslostormen efter träning

Jag bearbetar fortfarande intrycken efter dagens träning, jag blir som överrumplad av känslor som jag för tillfället inte riktigt kan hantera sunt, allt låser sig och jag behöver vara för mig själv och smälta alla intryck. En sak kan jag dock säga och det är att jag inte riktigt kan förstå vilken underbar individ jag fått i mitt liv.
Maali är en stjärna och hon gör allt för att täcka upp för mig, jag menar… det kan seriöst gå nästan tre veckor innan jag övar på det som gjorts på lektionen och hon bara kör, hon kan redan allt och hon är dessutom villig att lära mig. Det låter helt sjukt nu när jag skriver det, men hon täcker upp för mina egentliga brister och visar fröken gång på gång att vi är värda att träna. Hur många individer gör så? Personligen så har jag aldrig varit med om det innan.

Sen ska jag inte sticka under stol med att jag gjort allt för henne heller, hon har fått tiden hon behövt för att ”landa” och stressa ner. Detta har tagit 3 år… alltså fattar ni?! 3 år!
På träningen som var i fredags fick jag det finaste kvittot man kan få, hon stod helt lugnt bredvid mig medan jag pratade med fröken om övningarna, hon stod nästan och sov. För ett år sedan så hade hon dansat runt och avlett min uppmärksamhet, hon hade steppat, taktat, rest sig och bänglat med huvudet pga att hon fick lov att stå still.. men nu är hon helt lugn. När man tänker tillbaks så inser man vilka stora framsteg man gjort tillsammans.

På träningen idag så travade jag ju och så som man är lärd sedan innan så red jag lätt, fröken sa att jag kunde sitta ned för att inte påverka Maalis balans i varje steg så det gjorde jag och jäklar alltså! Idag blev det uppenbart varför jag valde den här hästen, gud så skönt jag satt i hennes trav. Rörelserna är perfekta för mig och ryggen svingar inte ens hälften av hur Odessa som är travare svingar sin rygg, fantastiskt! Nu kan allt bara bli bättre, allt eftersom Maali lär sig att kliva in till tyngdpunkten med bakbenen så kommer travens kvalité att förbättras.

Ni med era hjärtans hästar, klappa och pussa dem lite extra för det är helt fantastiskt hur de kan få en att må bra. Glöm inte heller att de valt er och det är er de ger sin ovillkorliga kärlek!

DSC_8900

Katarina har tagit bilden

Cicci-träning 2016-07-15

Morgonens pass började med att arbeta på volt för att öva på bogarnas placering. Jag skulle gå baklänges framför Maali och genom att med spöet hjälpa hennes bogar att inte flyta iväg inåt eller utåt skulle jag placera hennes mule mitt för min navel. Kom hon för nära kunde jag antingen göra halt och backa henne, eller med spöet mot bringan ”bromsa” henne.

Ifrån denna position skulle jag sedan ”dra mig bakåt” mot longerposition och låta Maali komma ut lite på linan. Hon ville gärna söka sig till mig, och när hon kom för nära skulle jag påminna henne med spöet mot bogen om att hon får söka kontakt, men inte komma inpå mig. Volten skulle sedan ökas med öppnahjälpen och minskas genom att jag själv skulle dra mig bakåt inåt i volten.

Nästa steg var att gå ut på fyrkantsspåret och börja öva på att gå böjd rakt fram. Även här skulle vi se till att bogarna inte stack iväg åt något håll. Målet är att hästen ska spåra med bakbenen i framhovarnas spår, samtidigt som den ställer sig inåt. För att inte fastna och för att hjälpa till att mjuka upp bogar och ytter- samt insida skulle vi flytta bogen inåt och utåt.

Inåt skulle göras genom att jag drog mig in mot mitten och ”tog henne med mig”, men utan att tappa varken böjning eller ställning. Utåt skulle göras genom att lägga upp spöet mot manken i lite sluta-tanke, samtidigt som jag själv skulle dra mig utåt till spåret igen.

Dagens träning gick bra trots att jag kände mig lite ringrostig.

En suddig film från slutet av träningen, man ser en del av problemen och även när det faller lite mer på plats. Filmen är av blandad kvalité eftersom den som filmar glömmer bort att filma när det blir intressant.

Laddning inför helgens två träningar

Vi kommer att träna fredag och söndag denna vecka och som vanligt är det jag och Maali som är först ut vid 09. Min förhoppning med dessa två träningar är att få igång motivationen igen och att kunna följa upp fredagens eventuella frågetecken på söndagen. Tror att det kan bli väldigt roligt och att jag kanske kan få tillbaka lite självförtroende med hästeriet.

Måste även få skriva TACK för alla era otroligt fina kommentarer, jag ska svara på varenda en så fort jag kan. Det blev en känslostorm när jag läste dem och just när jag svarar på kommentarer så vill jag skriva genomtänkt och inte bara haffsa ner något opersonligt. Det är det som gjort att det tagit lite tid, jag blev så himla berörd och då bubblar tusen känslor upp i mig. 

Jag har haft en riktigt dålig tid nu ett tag och då har jag hållit mig borta från telefonen så mycket som möjligt. Däremot så har jag börjat kolla på en riktigt bra serie; Empire.

Kort och gott handlar det om en familj som har ett skivbolag och vad som än händer, både bra och dåligt så ser dem ett sätt att tjäna pengar på det. Riktigt skönt driv som man får lite energi av.

Alla skor är på

Hovslagaren var ute i fredags och skodde Maali, sen idag var det dags igen vilket var tur eftersom Maali redan hade hunnit sabba en sko.

Nu slipade hon bort en del av skänkeln och sedan fasade hon skon där Maali kommer åt med de andra hovarna. Å så skönt det är nu när allt är ok igen, nu kan jag äntligen börja aktivera henne.

Med både Odessa och Malidza gick det bra, lillfisens Domosedan hann inte riktigt börja verka men det gick som tur var bra ändå. Odessa har bra hovar och verkar slita rakt, skönt att en av tre inte är något fix eller krångel med.

Micke rider Odessa på midsommar

Bents syn på dagens hästar m.m.

Ta er gärna tiden att kolla på filmen och om ni gör det så skulle jag tycka att det vore väldigt intressant att få ta del av era funderingar. 

Varje sommar träffas alla licensierade AR-tränare som bor runt om i världen hemma hos Bent, Sommar Academy. De pratar och delar med sin om sina egenheter om ett specifikt ämne som redan tidigare valts ut. Förra året var även min ridfröken med, men hon pratade om foder.

Att bli bortvald utan att ha gjort någonting fel

Det finns en sak som jag grubblat väldigt mycket på i några veckor och som gjort mig ledsen, väldigt ledsen om jag ska vara ärlig. När man är sjukskriven så blir man tydligen bortvald rätt som det är. En aktivitet som jag själv var med och startade med tre andra jobbarkompisar är jag numera utesluten från, de har hittat en ny person som fått min plats och detta har jag fått veta genom Instagram… alltså förstår ni? Instagram av alla jäkla ställen! 

En av dessa tjejer har jag räknat som en av mina närmsta vänner eftersom vi känt varandra sedan 12 år tillbaks, vi har liksom hamnat på samma arbetsplatser när någon bytt jobb och delat rum i nästan alla år. Jag har umgåtts bra mycket mer med henne om dagarna än med min egna familj här hemma, plus att det även blivit på fritiden. Det var på hennes sida jag såg att de varit iväg på tjejmiddagar och nu även bokat en resa. När vi pratade i telefon för några veckor sedan så frågade jag i förbifarten om senaste middagen och då berättade hon så glatt om hela konstellationen och att det blivit en mysig grej som dom gör tillsammans, men inte ett ord om att de tänkt höra av sig till mig.

När vi alla var iväg på konferensen i Riga så uppkom en situation med de två andra tjejerna, jag har inte velat skriva om det eftersom allt lätt blir negativt. Vi alla hade hamnat i samma grupp och jobbade med frågor om hur företaget kunde bli bättre. Jag tog upp det här med stressen och att de inte hade någon rehabiliteringsplan, vilket jag kan se som en självklarhet i ett så stort företag.
Då sa en av tjejerna att denne inte kunde förstå att man inte själv gjorde någonting åt situationen, hon förstod inte heller hur man kunde låta det gå så långt som med en sjukskrivning; vilket jag då beskrev och förklarade att jag faktiskt själv fått se till att få hjälp och att det i dagsläget var upp till mig själv att se till att komma tillbaks i jobb och att få det att fungera. Men det kunde hon verkligen inte förstå och allt slutade med att jag gick ut från konferensen och in på toa och grät hysteriskt i säkert en halvtimme och med en ångest som höll mig i sitt järngrepp.

När jag lugnat ner mig och gick tillbaks så fick den tredje tag på mig, den som har varit min chef ett tag när min ordinarie var mammaledig. Hon tyckte att jag gjort det bra som gick ut från konferensen när jag blev arg, jag förklarade att jag suttit på toa och gråtit eftersom kommentaren som X sa tog för hårt på mig.
Då säger personen -ja det var ju såklart inte bra, men du måste försöka att inte ta allt så allvarligt och hårt, du måste jobba med att öva på att inte överreagera så lätt.

Va?! Kan ni fatta att hon sa så?
Mitt i allt var det tydligen jag som gjort fel!
Jag… som inte gjort någonting annat än att kämpa och vända ut och in på mig själv för att få allt att fungera. Det var även den här situationen som gjorde att jag fick backa tillbaks till 100% sjukskrivning igen.

Jag har försökt bortse från allt det här och tänkt att det är väl jag som överreagerar eller är överkänslig då. Men nu har jag kommit till klarhet med att det är de som inte förstår ett jäkla skit egentligen. Det är lätt att öppna käften och prata om saker man inte har en jäkla aning om tydligen; svårare verkar det vara att faktiskt ta sig tiden att läsa på om hur det faktiskt är.

Min mamma sa att jag ändå inte behöver sådana ”kompisar”, men jag kan ändå inte sluta önska att det var jag själv som fick ta det beslutet. Att vakna en dag och märka att man som sagt är utesluten är knäckande. Jag har varit sjukskriven i 2 år, men jobbat periodvis fast mindre timmar om dagen och visst har jag märkt sedan länge att de dragit sig ifrån mig, men i början trodde jag bara att det bara berodde på att jag satt på ett annat kontor i en annan stad. Stockholm vs Uppsala, jag har ju inte flyttat till Skåne eller något och det går att ta bilen eller åka tåg och vi jobbar ju fortfarande rätt tätt och i samma projekt.

Tappsko igen

Nu börjar jag tröttna på riktigt, självklart så har Maali dragit av sig två skor idag! Det är båda på högersidan som rykt, rätt intressant ändå eftersom de brukar dra av sig skorna parallellt.

Om jag ser till alla småsår så misstänker jag att hon helt enkelt inte hinner med att lyfta innan den andra hoven sätts ner, sen har hon börjat jobba och ta i med kroppen på ett annat sätt så hon kanske är lite obalanserad?! De gasar på så in i bomben i vanliga hagen nu när den är mycket längre, alla springer ner till stallet på kvällen efter att få gått i sommarhagen några timmar. Får tänka lite extra på allt nu framöver, biotin och mineraler ätet de som vanligt. Idag har hon överrullningsskor som fungerat bra väldigt länge, men det kanske är läge att dra på galopp-skor igen eftersom de är lite lättare och smidigare. Jag tror att vi bytte från dem förut när broddperioden kom.

Jag hade ju tänkt att Micke skulle få visa mig det dom tränade på i lördags, men nu blir det lugnt eftersom hon ömmar lite.
image

Cicci-träning 2016-06-25

Idag blir det gästinlägg här. Efter en intensiv gårdag med träning och socialiserande fick jag äran att hoppa in och hjälpa till med träningen av Maali.

Dagen började med att släppa ut brudarna klockan fem, eftersom de fick komma in tidigare igår och stå kvar inne och vila efter träningen. De kunde knappt tro sina ögon, och blev väldigt glada. När det sedan var dags att gå in vid åtta-tiden hade det redan hunnit bli varmt och kvavt i solen, så brudarna tyckte att det var ganska skönt vila i sina lägenheter.

Maali var först ut att tränas. Passet utfördes från marken med kapsonen och inleddes med att kolla av böjning och ställning i halt åt båda hållen. Efter att ha ifrågasatt om det verkligen skulle göras, så gick det bra och hon svarade väldigt fint. Målet var att känna så att hon inte var låst någonstans och se om hon kunde få igenom böjningen och ta fram innerhöften utan att överböja sig i halsen eller knäcka av i nacken.

Träningen fortsatte med att gå baklänges framför henne och öva på att öka och minska volten. Ökningen skulle göras genom att endast använda öppnahjälpen, och bara om det inte gick skulle jag hjälpa inner bog att flytta ut. Minskningen i sin tur skulle göras genom att jag drog mig baklänges igenom volten, som i ett varvbyte, men påbörja ökning igen vid den punkt då det kändes som att det antingen skulle bli halt eller varvbyte.

Nästa steg var att försöka samla halten. Genom att vid halt föra upp spöet och ”dutta” mot korset skulle vi få Maali att vinkla bakbenen i halten istället för att stanna med vikten på bogarna. Man kan inte säga annat än att hon var väldigt duktig; även om hon tyckte att det var konstigt så förstod hon och vinklade faktiskt bäckenet lite.

Sista steget för dagen var longering. Här skulle vi öva på samma sak som i övningen då jag backade framför henne. Volten skulle ökas genom att använda spöet som öppnahjälp, och målet är att inte behöva nudda henne med det utan enbart spöets position ska räcka som hjälp. I början ville hon gärna söka sig till mig för stöd istället för att gå ut ”på eget ansvar” på linan, men efterhand blev hon tryggare i sig själv. Volten skulle sedan minskas genom att jag återigen drog mig baklänges in i volten. På lång lina var det mycket svårare, och jag märkte hur pass mycket tydligare jag måste vara mot Maali för att ge henne tid att förbereda sig för att följa mig.

Samma övning gjordes sedan i trav, men övningen byttes snabbt ut mot att endast försöka få till trav överhuvudtaget. Det gick bra först och traven var väldigt lugn och samlad – kanske till och med lite för samlad för henne. Det blev tungt och hon blev trött, vilket gjorde att de senare travfattningarna blev mer och mer motvilliga och hon bröt gärna av till skritt ganska snabbt. Sista traven i båda varven var dock väldigt fin och hon bröt inte av själv.

Jag är mycket nöjd med träningen och känner mig väldigt glad och stolt över Maalis prestation. Det är otroligt hur hon kan göra så bra ifrån sig efter så pass mycket vila. Hon är en riktig stjärna!

/Micke

image

Katarina har tagit kortet

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.