Idag har jag äran att gästblogga här. Jag heter Michael och jag är Karolines man.

I morse var det dags för dubbelträning. Morgonen började inte på bästa sätt, i och med stormen Helgas framfart. Jag fick lov att fråga Cicci om det var lönt att träna när det blåste så mycket. Hon tyckte naturligtvis att det var det. När det väl var dags för träning hade vinden avtagit något, som för att visa att det kanske finns visst hopp för framtiden ändå.

Jag började med Maali. På väg upp till ridängen hade jag en oro inom mig. Hästarna hade fått stå på box hela fredagen, och med vinden i åtanke kändes det hela ganska olustigt. Maali har normalt sett väldigt nära till mycket kraftiga reaktioner, och vind gör oftast inte saken bättre.

Träningen började med viss stress. Precis som befarat gjorde vinden Maali stressad, men troligen spädde jag på det hela med min egen oro. Efter en liten stund kom vi dock till arbete och efter det gick det faktiskt bra, och efter omständigheterna väldigt bra.

Passet fokuserades på att hitta uppgifter som Maali klarade av. Vi fokuserade på att hitta lugnet och genom att jag gick baklänges med henne framför mig skulle jag se till att hon respekterade avståndet mellan oss och inte försökte tränga undan mig. Övningen underlättar också arbetet med både öppna och sluta eftersom man ser hela hästen.

Vi provade också åttvolten för att inte tappa fokus. Varvbytena gick bra och Maali lyssnade väldigt noga på mig. Det kändes kul att hon var så lyhörd, och att min hjälpgivning var tillräckligt tydlig för henne. En gång tappade jag bort mig och då tyckte Maali att jag var kass, så då ville hon bara gå Hon är väldigt känslig. Spöhjälpen fungerar i princip som en visuell hjälp i öppna redan, vilket känns väldigt kul.

Resultatet blev vår bästa träning hittills.

Sedan var det Odessas tur. Hon blev så glad när hon såg sin ridfröken. Detta pass började med mindre stress, och jag provade först att gå jämte henne. När det blåste upp kom stressen och jag fick byta position och gå baklänges för att hon inte skulle älga iväg för mycket. Denna position betyder dock, tyvärr, sluta för henne. Direkt när jag bytte position kom slutan, och det blir väldigt mycket sluta. Det blir så pass mycket att det blir fusk av det. Meningen är ju att ytter bak ska träda in under tyngdpunkten, men i hennes fall blir det att ytter bak kliver långt förbi.

Odessa har, i och med travträningen, inte lika hög känslighet som Maali. Jag fick lov att vara extremt tydlig med hjälpgivningen. Vi lyckades hitta en bra dialog och kom till arbete mycket snabbare än vi gjorde förra träningen.

På samma sätt som med Maali övade vi på åttvolten. Odessa behöver dock få göra volterna mycket rundare än Maali. Istället för att ha en avlång åtta och byta på ”diagonalen”, behöver Odessa ha ganska stora och runda volter och göra varvbytet på mitten av åttan. Övningen hjälpte oss att hitta fokus och glömma vinden.

Efter träningen var både tränare, elev och hästar väldigt nöjda. Vi hade trotsat vädrets makter och kände oss än en gång inspirerade att komma igång med träningen. Nästan direkt efter träningen blåste det upp ordentligt igen, med vindar som snuddade 20 m/s. Morgonen blev mycket lyckad.

Micke Odessa

Annonser