Jag började skriva lite i julas om när Pat kom hit och hjälpte mig att få ledarrollen i min och Maalis relation.

Man kan säga att Pat egentligen tränar oss hästmänniskor på att lära sig tyda hästens kroppsspråk och hur man ska lösa olika situationer som kan uppstå.
Innan han kom ut och hjälpte mig så hade det gått så pass långt att jag blivit rädd för Maali när jag skulle hantera henne utanför stallet. När jag ledde henne blev hon stressad och reste sig, hon var bufflig och nonchalant vilket resulterade i att hon lyckades slå till både mig och Micke rätt illa i ansiktena.

Ingenting av det jag försökte med fungerade, hon bara stressade på och blockades. Jag kommer så väl ihåg en kväll när jag betade henne för hand på gräsmattan utanför stallet, det som skulle vara en mysig matte/häst-tid var inte mysigt för jag var spänd och orolig över att jag rätt som det var skulle få en häst över mig. Det var då jag bestämde mig för att det fick vara nog.

När Pat kom ut första gången så började vi med att prata, jag berättade om våra problem och han berättade om hur han jobbar med hästarna. Sättet han jobbade på gick vi igenom rätt länge eftersom jag var väldigt skeptisk till hela ”NH”-grejen. Han förklarade att han inte utsatte hästarna för tvång eller stress, utan istället jobbade på kommunikation och att ta ledarrollen på hästens villkor.

Vi tre gick ut till vår lunchhage som är mindre än den vanliga hagen men ändå ett ställe där man kommer närmre hästen eftersom vi inte har någon ridbana. Maali fick vara lös utan någonting på sig, inte ens grimman fick vara på. Jag stod utanför och Pat var med Maali. Han hade som ett dressyrspö med en fastknuten påse i änden, han hade även ett långt tungt rep, fast just det låg utanför hagen till en början.

Maali var så arg på honom till en början, hon sprang runt och reste sig och sparkade mot honom. Man kan ju då fundera på vad han gjorde som framkallade en sådan ilska och frustration hos henne… jo, han prasslade med påsen mot marken så fort hennes fokus hamnade på något annat än honom och det passade verkligen inte damen för hon ville göra sitt. Allra helst så ville hon bara stå vänd bort från honom och glo på grannarna eller äta hö, men det fick hon inte eftersom det var en människa med hos henne och när det är det så ska man ha fokus på den för att se om den vill något.

Eftersom hon är smart så lärde hon sig väldigt snabbt att ignorera påsens prasslande, så då fick han slå med spöt mot marken (efter ett tag fick han byta till repet) för att få tillbaka hennes fokus. Varje gång det byttes sätt/ljud så exploderade hon till en början. Det som var väldigt viktigt då var att man inte fick driva på henne, stressade hon upp sig så backade man och lät henne få lugna ner sig. Han använde även kommandot hoow.

Däremot så fick hon aldrig springa mot honom, då slog han spöt/repet mot marken för att markera att det var hans utrymme. När hon väl lugnat ner sig och skrittade så fick hon inte gå till honom till en början för då backade han och visade ut henne på volten runt sig igen. Efter 45 min så ställde hon sig och vilade med huvudet sänkt, om hon hade örat eller visade på något annat sätt att hon hade koll på honom så var det bara bra. Man kunde låta dem stå och filosofera lite för sig själva. Efter ca 5 min gick han försiktigt fram till henne och kliade henne lite på manken för att ge beröm, men det var hon inte bekväm med just då så allt började om igen. Man får inte gå efter och tvinga sig på hästen, utan den ska vara trygg nog att stå kvar. Det viktigaste var att de hade huvudet sänkt just för att det visar att de släppt lite på behovet att kontrollera omgivningen och ”flocken”, de släpper över ansvaret till den andre.

Hon sprang inte lika mycket utan saktade av till skritt rätt fort efter att han klappade henne, för att sedan ställa sig och vila igen. Denna gång fick han gå fram och klia lite längre innan hon började springa.

Det allra häftigaste var mot slutet då Maali stod och vilade och Pat stod och pratade med mig och förklarade en massa saker, rätt som det är så blir läget rätt och Maali kommer fram med sänkt huvud och ställer sig bredvid Pat och sover. Det kändes så jäkla bra när det hände. De rörde inte varandra utan bara stod tillsammans i lugn och ro.

Jag fick leda in Maali i stallet efteråt och det var som en ny häst, hon gick helt lugnt och avslappnat bredvid mig.

Här är Pat med två andra av hans kunder, så som hästen står på första bilden stod Maali
image
image

Annonser