Jag började skriva lite i julas om när Pat kom hit och hjälpte mig att få ledarrollen i min och Maalis relation.
Man kan säga att Pat egentligen tränar oss hästmänniskor på att lära sig tyda hästens kroppsspråk och hur man ska lösa olika situationer som kan uppstå.
Innan han kom ut och hjälpte mig så hade det gått så pass långt att jag blivit rädd för Maali när jag skulle hantera henne utanför stallet. När jag ledde henne blev hon stressad och reste sig, hon var bufflig och nonchalant vilket resulterade i att hon lyckades slå till både mig och Micke rätt illa i ansiktena.
Ingenting av det jag försökte med fungerade, hon bara stressade på och blockades. Jag kommer så väl ihåg en kväll när jag betade henne för hand på gräsmattan utanför stallet, det som skulle vara en mysig matte/häst-tid var inte mysigt för jag var spänd och orolig över att jag rätt som det var skulle få en häst över mig. Det var då jag bestämde mig för att det fick vara nog.
När Pat kom ut första gången så började vi med att prata, jag berättade om våra problem och han berättade om hur han jobbar med hästarna. Sättet han jobbade på gick vi igenom rätt länge eftersom jag var väldigt skeptisk till hela ”NH”-grejen. Han förklarade att han inte utsatte hästarna för tvång eller stress, utan istället jobbade på kommunikation och att ta ledarrollen på hästens villkor.
Vi tre gick ut till vår lunchhage som är mindre än den vanliga hagen men ändå ett ställe där man kommer närmre hästen eftersom vi inte har någon ridbana. Maali fick vara lös utan någonting på sig, inte ens grimman fick vara på. Jag stod utanför och Pat var med Maali. Han hade som ett dressyrspö med en fastknuten påse i änden, han hade även ett långt tungt rep, fast just det låg utanför hagen till en början.
Maali var så arg på honom till en början, hon sprang runt och reste sig och sparkade mot honom. Man kan ju då fundera på vad han gjorde som framkallade en sådan ilska och frustration hos henne… jo, han prasslade med påsen mot marken så fort hennes fokus hamnade på något annat än honom och det passade verkligen inte damen för hon ville göra sitt. Allra helst så ville hon bara stå vänd bort från honom och glo på grannarna eller äta hö, men det fick hon inte eftersom det var en människa med hos henne och när det är det så ska man ha fokus på den för att se om den vill något.
Eftersom hon är smart så lärde hon sig väldigt snabbt att ignorera påsens prasslande, så då fick han slå med spöt mot marken (efter ett tag fick han byta till repet) för att få tillbaka hennes fokus. Varje gång det byttes sätt/ljud så exploderade hon till en början. Det som var väldigt viktigt då var att man inte fick driva på henne, stressade hon upp sig så backade man och lät henne få lugna ner sig. Han använde även kommandot hoow.
Däremot så fick hon aldrig springa mot honom, då slog han spöt/repet mot marken för att markera att det var hans utrymme. När hon väl lugnat ner sig och skrittade så fick hon inte gå till honom till en början för då backade han och visade ut henne på volten runt sig igen. Efter 45 min så ställde hon sig och vilade med huvudet sänkt, om hon hade örat eller visade på något annat sätt att hon hade koll på honom så var det bara bra. Man kunde låta dem stå och filosofera lite för sig själva. Efter ca 5 min gick han försiktigt fram till henne och kliade henne lite på manken för att ge beröm, men det var hon inte bekväm med just då så allt började om igen. Man får inte gå efter och tvinga sig på hästen, utan den ska vara trygg nog att stå kvar. Det viktigaste var att de hade huvudet sänkt just för att det visar att de släppt lite på behovet att kontrollera omgivningen och ”flocken”, de släpper över ansvaret till den andre.
Hon sprang inte lika mycket utan saktade av till skritt rätt fort efter att han klappade henne, för att sedan ställa sig och vila igen. Denna gång fick han gå fram och klia lite längre innan hon började springa.
Det allra häftigaste var mot slutet då Maali stod och vilade och Pat stod och pratade med mig och förklarade en massa saker, rätt som det är så blir läget rätt och Maali kommer fram med sänkt huvud och ställer sig bredvid Pat och sover. Det kändes så jäkla bra när det hände. De rörde inte varandra utan bara stod tillsammans i lugn och ro.
Jag fick leda in Maali i stallet efteråt och det var som en ny häst, hon gick helt lugnt och avslappnat bredvid mig.
Här är Pat med två andra av hans kunder, så som hästen står på första bilden stod Maali
Hon låter verkligen svår/kneppig och jag förstår att det är läskigt när de satt i system att resa sig mot en. Gör att jag känner att jag har haft väldigt tur med mjuka hästar som inte kör över mig 😛
GillaGilla
Ja det kändes rätt hopplöst där ett tag. Egentligen så tror jag att hon är osäker och lät blir stressad i kontakten med människor.
Underbart att ha sådana hästar, då kan man liksom jobba vidare med andra saker istället 🙂
GillaGilla
Ungefär på det sättet jobbar jag med hästarna från backen . Jag har aldrig egentligen sett eller träffat nån som jobbar på det viset men jag har ett svagt minne av att jag läste om det när jag var ganska liten (redan då hade jag tokiga hästar 😉 ) och sen har jag blandat det med sunt förnuft och snappat upp lite här och var. Sjukt intressant att läsa om hur han jobbar med din märr.
Kändes lite som ett kvitto för min egna del att man gör ” rätt” och vilken underbar känsla för dig att slippa den där klumpen i magen som hästarna så väl snappar upp.
Jag kom ju på nu att jag skulle skriva det där inlägget om stegrande hästar och hur jag jobbat med det 😉 minnet är bra men kort.
GillaGilla
Ja det skulle vara väldigt intressant att läsa om!
Kul att du jobbar dina på liknande sätt, du har en talang! Jag ser fram emot att få lära mig mer i kommunikationen till hästen. Den biten har liksom inte riktigt fungerat genom åren, antagligen pga okunskap från min sida 🙂
GillaGilla
Trevligt och intressant inlägg att läsa 🙂
GillaGilla
Tack 🙂
Det är så svårt att inte glida iväg, det blir lätt lite spretigt… Hahaha!
GillaGilla
Jättekul inlägg, ser fram emot del två. Det är fantastiskt vad mycket man kan göra när kommunnikationen fungerar.
GillaGilla
Kul att du tycker det, är så svårt att förklara i skrift, allt blir gärna luddigt och spretigt 🙂
Ja det är häftigt när man lär sig och sedan ser vad lite som faktiskt behövdes för att det ska fungera bättre.
GillaGilla
Det här inlägget gillade jag! Just liknande situationer vill jag klara av att hantera, så det inte blir farligt, inte osäkert och spänt. Vad roligt att du fick ”en ny häst” att leda in i stallet :)!
GillaGilla
Vad glad jag blir över att du gillade det 🙂
Då först så kändes det som att vi skulle kunna fungera med varandra, min fina jobbiga lilla tjej!
GillaGilla
Så har jag gjort med de hästar jag haft här, oavsett om de varit besvärliga eller ej….men för att förstärka ledarrollen. B följde mej och min röst så pass att om jag gick och någon annan red, hade han mej i fokus och den som red var tvungen att verkligen vara bestämd…..Ava var besvärlig och för hennes del behövdes rätt mycket av denna sortens träning, men nu går hon efter mej som en hund 😉
GillaGilla
Å va roligt att de följer och litar totalt på dig 🙂
Det är dit jag också vill komma i framtiden!
GillaGilla
Om jag var du skulle jag fråga mig varför det har blivit som det blivit från början. När började problemen? Jag tror personligen aldrig att ledarskap och dominans är rätt väg att gå, oavsett vilka problem man har med sin häst, eftersom den sortens träning förminskar hästen som egen, stolt individ. Jag har själv varit djupt inne i NH-djungeln så jag vet precis vad det innebär, men jag har lämnat den typen av hästhantering bakom mig, eftersom det inte kändes bra att sätta mig själv över mina hästar. Jag accepterar givetvis dina val, vad jag vill är att visa att det finns andra vägar att gå, och ändå uppnå total gemenskap och ett nära samarbete med hästen.
GillaGilla
Mitt problem med Maali fanns egentligen från dag 1 när hon kom till oss, men då var hon i så pass dåligt skick att hon inte hade ork att ifrågasätta. Det var när hon kommit upp i hull och blivit piggare som ”problemen” visade sig och då var det för sent.
Jag vill inte att min häst ska kunna domdera hej vilt med mig så därför tog jag hjälp efter att ha kämpat i 1 år själv.
Jag tycker att allt det här är väldigt intressant och vill alltid lära mig mer så du får väldigt gärna förklara lite mer om hur du ser på det hela 🙂
Nu när jag läst på din blogg så förstår jag vad du menar, jag lägger in svaret här med.
(Jaha, nu förstår jag vad du menar och nej sådär tränar inte vi.
Inget tvång, skrik, ryck eller pisk.
Jag är starkt emot Parelli och NH överlag. Mitt agg startade när jag var dum och anmälde mig till en heldagskurs i NH för en viss Rebecka och det är absolut det värsta jag varit med om. Sätta på hästen repgrimma och sedan stå och vifta med ett tungt rep för att få den att backa… nej tack! Sen var det såklart en massa mer saker som tränades och som kändes skit för mig och Odessa.
Efter den upplevelsen är jag stenhård med vem jag tar hjälp av 🙂 )
GillaGilla