Micke fick äran att träna Maali idag och här är hans anteckningar från lektionen.


Vi tränade med kapsonen idag. Började checka av böjning och ställning från halt innan träningen. Gick sådär, Maali ville inte gärna stå still överhuvudtaget. Fortsatte kolla av böjningen och ställningen i skritt på volt, då gick det bättre.

Hon hade mycket energi och visade mycket framåtanda, tillsammans med lite stress över att kompisarna ropade från stallet, så jag tog tillfället i akt och bad henne att göra öppna i båda varven. Till min stora glädje så gick det utan problem med bibehållen böjning och ställning. Provade också snabbt att titta på sluta med staketet som stöd i båda varven, där jag använde spöet mot korset på utsidan som hjälp. I vänster varv fick vi faktiskt några steg i mini-sluta.

När Cicci kom ökades kraven per automatik och jag tror att hon visste direkt att det var dags för allvar. Började träningen med att än en gång kolla av böjning och ställning från halt. Än en gång gick det sådär och Maali ville gärna gå på mig istället. När hon tvingades backa protesterades det högljutt och det piskades med svansen, kastades med huvudet och stampades med bakbenen. Jag har lärt mig att det beteendet bara är att ignorera, huvudsaken är att hon backar och respekterar mitt utrymme.

Vi fortsatte sedan i skritt och jag skulle gå baklänges framför henne och försöka placera henne mitt framför mig. I början gick hon ganska nära mig, och målet var att successivt öka avståndet. Med spöets hjälp skulle jag leda henne rätt och framförallt fånga in hennes ytterbog när den flöt iväg utåt, genom att med spöet under halsen skänkla mot bogen. Jag skulle även hjälpa henne att inte lägga för mycket vikt på inner bog genom att på motsvarande sätt hjälpa henne med spöet där. Samtidigt skulle jag med spöet mot bogspetsen be henne att hålla avståndet till mig. En gång fick jag säga till henne lite hårdare när hon höll på att gå över mig, då fick jag lägga an spöet hårdare (fortfarande bara en dutt) på ytterbogen vilket resulterade i en nästan chockad reaktion. Maali fick stå och fundera och det såg verkligen ut som att hon undrade vad det var som hände, varför det inte gick att göra så längre.

Efter en stund gick det som en dans och vid några tillfällen, i några steg, fanns det absolut inget motstånd i handen och hon gick i perfekt balans i öppna. Känslan är svår att beskriva; det är verkligen känslan av avsaknaden av motstånd. Det var harmoniskt och hon följde mig utan några hjälper.

Därefter skulle jag, i halt och bredvid henne, flytta hennes bog inåt genom att lägga spöet över halsen mot bogen på utsidan och få henne att ”kliva över” inner framben med ytter framben. För att ge henne utrymme att flytta sig skulle jag dra mig bakåt till longerposition och efter några steg återigen be henne att hålla ett större avstånd till mig än vanligt och fortsätta på volten. Från denna position skulle vi bibehålla böjningen och byta varv genom att jag skulle dra mig mer baklänges och göra halt mitt i varvbytet. Gick hon på mig eller för nära mig skulle hon backa. Viktigt att tänka på var att backningen inte skulle vara en bestraffning, utan bara ett sätt att visa att jag har mitt eget utrymme. I igångsättningen skulle hon sedan flytta bogen ifrån mig så att hon inte gick över mig.

Vi övade lite på åttvolten på samma sätt och där var det viktigt att i själva varvbytet vara snabb med att byta spöhand för att visa Maali att det nu var ny ställning som gällde, och återigen att hon inte skulle flytta på mig.

Jag känner mig otroligt glad och nöjd med dagens pass, och nu i efterhand känner jag mig faktiskt känslosam och lite rörd över att vi fick så bra kontakt. Vi har ändå inte tränat på flera månader, Karro har gjort det. Gulingen gjorde mig mycket stolt idag, och hon var väldigt stolt själv också.

Annonser