Dagens träning gick väldigt bra, faktiskt så pass bra att det varit svårt att skriva om den eftersom känslorna varit rätt överväldigande. Jag är så glad och stolt över min tjej! Tror att det är dags för mig att släppa rädslan och faktiskt börja lita på henne nu för hon skötte sig exemplariskt, trots att hon inte fick gå ut i hagen innan och att ungtjurarna gick i sin hage bredvid platsen där vi tränar, sen blåste det en del och polarna gnäggade från stallet.

Vi började från marken med att kolla in dagsformen i skritt på volt i båda varven. Hon kändes fin och mjuk fast vi inte tränat med bett på någon vecka, det var så pass att jag kunde påverka och förbättra ställning/böjning genom att lätt dra fingrarna på halsens sida.

Sedan var det dags att sitta upp vilket också gick bra, hon stod helt stilla när jag kliade henne lite bakom och framför sadeln för att förbereda. Eftersom hon antagligen inte lärt sig hjälperna så fick Micke hålla henne i slak lina under lektionen. Fasiken va bra det kändes att veta om att han kunde träda in om hon skulle få för sig något, kan inte förstå att jag inte ens tänkt tanken innan.

Första uppgiften var att checka av tygelhjälperna genom att flytta bogen in och ut på volt enbart genom att lägga yttertygeln mot halsen och vid behov darra lite på handen.
– att tänka på då var att handen aldrig får gå över manken till ”fel” sida. Vänster hand ska hålla sig på vänster sida om manken och höger på höger sida.
Övningen funkade relativt bra, jag kom på mig själv med att lägga till skänkeln några gånger av gammal vana.

Sedan var det skänklarnas tur och i den övningen skulle jag hålla mig på volten enbart med hjälp av skänklarna, tyglarna hängde slappa. Den övningen var svårare för Maali och eftersom hon inte riktigt förstod vad skänklarna betydde så la vi på tygelhjälpen igen och då gick det bättre.

I alla halter och igångsättningar tänkte jag på att enbart använda sätet, handen eller skänklarna fick inte påverka. Det som var häftigt och som jag aldrig haft äran att få varit med om tidigare är att hon lyssnar på minsta lilla. I halten behövde jag bara sitta till lite och i igångsättningen spänna sätet (eller vad det kallas?) pyttelite, egentligen bara tänka framåt.

Idag kände jag mig väldigt glad över all tid som lagts ner på att träna henne från marken, träningen hade inte kunnat gå bättre än såhär. Maali var sååå stolt över sig själv under och efter lektionen, det verkade som att hon tyckte att det var riktigt roligt.
Vår tränare var också himla stolt och filmade oss lite med sin kamera.

Ja som sagt, mycket känslor är det just nu. Jag är så glad över att jag köpte Maali och att hon fått tagit sin tid, för det hon ger tillbaks är ovärderligt. Nu har vi tagit oss förbi en viktig milstolpe och det är så häftigt!

Älskade häst

image

Annonser