Efter träningen har jag varit lite överrumplad av känslor, eller snarare av känslor som jag inte riktigt kan plocka fram och njuta av. Det känns ungefär som att hålla andan inför något roligt som inträffar. Det fifflades med min medicin för 1,5 vecka sedan så jag vet att det är den som gör det. Nu har jag gjort det som man egentligen inte får göra, men skallen verkar vakna till liv igen och känslorna är lite lite närmre, självklart även de sämre.

Jag kan inte sluta fundera på hur mycket pollenallergin ställt till med. I år kom det som en chock för många och även då för mig. Om en helt vanlig frisk människa blir helt sänkt och väldigt trött av pollenchocken, då borde ju även jag kunna reagera så utan att det egentligen behöver handla om min utmattning? Eller?
Hahaha… jag tror jag börjat bli hypokondrisk av allt!

Maali sen då… min Maali! Det händer ofta att jag svämmar över av känslor när jag står nära henne, när jag har händerna på henne. Väldigt bra känslor men också lite ledsamma, det är som att hon kommer åt mig lite djupare än andra. Låter sjukt flummigt nu när jag skriver det och jag kan inte förklara det bättre än så heller.. kanske att hon gör mig otroligt sårbar?!

Ja ja, jag har laddat för att gå ut och umgås, men det har slutat med soffan.
Jag har börjat kolla på och även hunnit avbryta en serie, Under The Dome.
Alltså förlåt om det finns någon som gillar serien.. men vilket skit! Näää fy, en kupol, över en kupol med ett ägg i.. ni hör ju nivån på serien.

Se den inte, om ni nu inte vill slösa bort ett gäng timmar på skräp.
image

Annonser