Check på att vara ute i stallet och ta hand om mina djur 4 dagar i rad! Att Micke blev sjuk kan vara det jag behövde för att verkligen orka pallra mig ut, känns helt sjukt att skriva så, men eftersom han är för matt för att stressa och tänka på alla ”krav” så är det som att en del av min energi fått möjlighet att komma tillbaks, samtidigt som han får känna att jag finns här och hjälper till. Så idag har jag alltså ridit både Maali och Odessa.

Maali var först ut, kollade av lite från marken innan jag satt upp. Idag fungerade ställningen i halt riktigt bra, blev nästan lite överraskad över att hon kunde vara så följsam och funderingen då är om skillnaden ligger i att jag hade tyglar, annars har jag ju bara en lina i mittenringen. Provade lite varvbyten och olika volter, men jag har svårt för att få rätt på bogen när den väl flyter iväg, jag har inte riktigt förstått och fått in känslan på när man kan påverka. Nu blir det mest dutt med spöt och har jag tur så svarar hon, ska ta upp det på nästa träning. Personligen har jag svårt för att lära mig saker av text, jag måste få öva och få in känslan på hur det ska kännas när det blir rätt.
Ja ja, sen satt jag upp iaf och Micke stod med lina i mitten. Det kändes bra men jag vet inte hur mycket hon förstod egentligen, får verkligen ta det i små steg.

Efter Maali var det Odessas tur och eftersom jag inte tränat henne från marken på länge så hade jag glömt hur jäkla svår hon är, gör man inte rätt så får man inget annat än fusksluta, jorå… för den har jag råkat lära henne fantastiskt bra och det spelar ingen som helst roll vilken övning det egentligen ska vara, bakbenet kommer smygandes direkt och bogen flyter iväg. När öppnorna var ok och hon gjort en bra sluta i båda varven så satt jag upp.
Vilken känsla det var att sitta upp på henne efter 1,5 år, det kändes som att komma hem. När jag rider henne så fungerar allt mycket mycket bättre eftersom jag har möjlighet att påverka henne bättre. Det märktes direkt att Micke gjort ett bra jobb från marken för hon kändes väldigt fin, smidig och arbetsvillig. Nu blir det återuppbyggnad och kondition, dock kommer det att få ta tid eftersom hon inte varit igång ordentligt på ett bra tag. Vi travade även lite korta sträckor, nu när hon inte orkar så rinner hon lätt iväg och fuskar. Jag är väldigt nöjd över henne idag och det var hon med, frustade och var så glad när vi var klara… lilla prinsessan!

Det som gör mig lite ledsen över att rida Odessa är att hon är för stor och grov för mig, kände av ländrygg och ljumskar direkt när jag satt av. Jag ska försöka hjälpa Micke så han kommer igång med ridningen så fort han blir frisk, för sen kanske jag bara kan låna henne någon gång ibland för att få in lite ridning i kroppen inför Maalis träning.

Odessa
image

Annonser