Jag har de senaste veckorna velat fram och tillbaks om mina djupare inlägg, just om de ska läggas privat eller vara till allmän beskådan. Efter att ha klickat i och ur privat läge nu i ett par dagar så har jag bestämt mig för att ha dem öppna (vill någon mig illa så hittar de nog ett sätt att komma åt mig på ändå).
För tänk om jag iaf skulle kunna få en person, en enda liten person att må lite bättre och att denne känner att den inte är ensam. Bara tanken på det gör mig glad och det känns värt att skriva om de här jobbiga sakerna.

Vi trappade ner medicinen för en vecka sedan, så nu ligger jag på en rätt låg dos. Dock ska det minskas ännu en gång innan jag är fri. Den lilla ork jag hade försvann så den här veckan har spenderats i sängen och soffan. Det kan ha blivit en lite för snabb nedtrappning, men jag orkar inte dra ut på det i månader. Dock kanske jag kommer att gå på denna lägre dos längre, det får vi se på fredag när jag äntligen ska få träffa en psykiatriker för första gången.

Skillnaden mellan en psykolog och en psykiatriker är som jag förstått, att den sistnämnda får medicinera. Skriver mer om det efter att jag varit där.

Micke har tagit hand om djuren, för tyvärr har jag inte ens orkat släpa mig ut i stallet trots att jag saknar dem så himla mycket. Så värdelöst att vilja massor men att kroppen säger ifrån, fy fan vad jag är less på det här! Jag vill ju jobba och behöver jobba för att må bra, allt blir så mycket roligare. Jag hatar att gå hemma för det passar mig inte alls.

När jag pratade med chefen idag så kom vi fram till att det bästa vore om jag började jobba efter semestrarna då det finns folk som kan stötta på plats. Får se om läkaren och alla håller med. Ska ringa FK imorgon och berätta om det glada nyheten om psykiatrikern.

Jag har gjort konst av Maalis misslyckade luciabild… Hahaha!
image

Annonser