Är det någon som kommer ihåg när Thorsten Flinck sjöng så barfota på scen? Handen såg ut som en gripklo när han krampaktigt höll ut den i luften. Ja jösses, hur kan jag ens ha den låten i minnet när den verkligen inte faller mig i smaken?!
Jo förresten, nu kom jag på varför. Det uppstod en liten incident mellan herr Flinck och min lillebror en gång för många år sedan. Brorsan var så glad över att han och farsan skulle iväg på Thorstens spelning som han hade. Det pratades i veckor och planen var redan från allra första början att få en autograf, dock så var Thorsten inte av samma uppfattning. Brorsan har inte nämnt något om Thorsten efter det, så jag antar att han bytt ut honom mot någon som är mycket trevligare… Hahaha!
image

Brorsan med sin son, kortet är taget för 2 år sedan
image

Veckan som gått har varit bra, men jag har haft en hel del att tänka på och bearbeta. Jag har medvetet försökt hålla mig ifrån sociala medier eftersom jag märkt att jag i många fall blivit förbannad på mycket som skrivits och sen har text överlag gjort mig trött. Har en hel del bloggar att läsa ikapp och kommentarer att svara på, dock ska jag försöka hålla mig ifrån alla ”storbloggare” eftersom flera av dem verkar vilja irritera sina läsare just nu. Alla är vi olika och har olika värderingar, allt det där vet jag ju om och det är så det bör vara. Jag kan dock tycka att det lätt blir patetiskt alltihopa när man medvetet skriver trångsynt.

Idag var jag hos min nya psykolog för andra gången och det känns faktiskt riktigt bra. Ett par gånger under samtalet så såg jag att hon hade lite svårt att hänga med, allt jag tänker på kommer ut i en salig blandning och ofta hoppar jag mellan de olika delarna. Ju mer jag tänker på det desto nöjdare blir jag och det är kul.
Det jag ska börja med är att gå upp vid nio, dricka kaffe och kanske måla i min målarbok. Efter att de sakerna är gjorda så ska jag gå en liten promenad, just för att få igång kroppen och huvudet.
Min andra uppgift är att försöka sätta tydligare gränser.
Hon sa en riktigt bra sak förra gången jag var där och som jag tänkt väldigt mycket på såhär i efterhand
-att det är fint att finnas till för andra och att försöka ge stöttning; men att det inte är fint längre när man själv går på knäna för att överleva.

På lördag är det träning igen och jag kan inte riktigt skryta med en väl utförd läxa just eftersom jag och Maali inte övat en enda gång. Jag gillar inte när det blir såhär för det är pinsamt och skämmigt att stå där och ännu en gång erkänna att det inte gått så bra. Så som det ser ut just nu så kommer jag även att träna Odessa, eftersom Micke har fått jäkligt ont i nacken och skulderbladen.

Imorgon är det midsommar och då kommer Katarina hit och är med oss, ska bli himla mysigt!

Annonser