Det var inte planerat att jag skulle pausa uppdateringen här, men hur klyschigt det än låter så gick tiden för fort och dagar blev till veckor… Sommaren har varit kort och intensiv, min älskade mormor blev väldigt sjuk dagarna innan min familj gick på semester och allt stannade upp i samband med det.
Hennes begravning var i förra veckan och det var nog egentligen först då som det sjönk in. Samtidigt som det känns som att man kan andas igen nu när hon fått somna in, så är det väldigt mycket sorg som ska tas hand om. Om det enbart vore min egna sorg så hade det varit så mycket lättare.
Självklart har det även hänt bra saker, en sådan är att jag ridit ut på Maali utan att åka av och utan någon stress. Hon skrittade på så nöjt att jag till och med travade vid två tillfällen.. en fantastisk milstolpe som jag hade svårt att tro skulle vara genomförbar. Det är verkligen så som man ofta säger; att tid löser det mesta. Nu är tanken att jag bara ska skritta ut utan krav en period, min skalle har tydligen bestämt sig för att glömma allt bra den lärt sig de senaste åren och det är frustrerande att ha glömt bort allt, även det som tidigare varit ”lätt”.
För tre veckor sedan så började jag även att jobba lite smått igen och det är så skönt, jag behöver jobbet för att må bra. Klart att jag har dagar med återfall och extrem trötthet, allt handlar nog om att jag ska lära mig mitt nya ”jag” och inte falla tillbaka i stress.
Roligt att läsa nåt här igen :)! Man blir alltid fundersam när en blogg tar paus utan förklaring… Men det där med dagar som flyr iväg är väldigt bekant. Och så måste livet utanför bloggen ha sin tid också, tankar och känslor behöver få hitta sin plats… Kram!
GillaGilla
Äntligen. …Jag har saknat dej….
Så tråkigt med din mormor, jag beklagar , det är inte lätt med sörjandet, även om det känns lite lättare när man vet att smärtor och sorg gjort slutet svårt för de som gått över till andra sidan.
Grattis till uterittena, så härligt att kommit över den tröskeln, Ava och jag skrittade under en lång period i början och när vi travade var det bara på väg bort från stallet….haha…lite fegt 😉
Innan hon blev oridbar gjorde vi allt….till och med hoppade på hemvägen.
Förstår att det är skönt att komma igång lite med jobbet, men ta det lugnt 😉
Kram
GillaGilla
Den här kommentaren gjorde mig så glad, tack snälla fina du ❤
Uteritterna har varit lite sådär, nu senast var jag nära på att få tugga grus. Katten brakade runt i syrenhäcken och Maali blev rädd och hoppade åt sidan, så typiskt 10 meter kvar till stallet… hahaha!
Kram
GillaGilla
😦 Vad tråkigt med din mormor.
Men vad kul att du ridit ut nu! 🙂 Vad fort det gått att komma upp på hästryggen och ge sig ut ändå? Känns som att du gör framsteg nästan hela tiden!
GillaGilla
Tack snälla du! Det här varit med blandade resultat våra uteritter, men än har jag inte åkt av.. hahaha!
GillaGilla
Åhh, vad glad jag är att du kommit igång med bloggen igen även om jag förstår dig till fullo att du tagit en paus – tänker på dig varje dag, det vet du!!
GillaGilla
Gulliga du! Det värmer ska du veta, tänker på dig med men har kommit in i en period där det är lite tungt att prata i telefon ❤
Kram
GillaGilla