Sinuskurva är nog ett litet finare ord för sista tidens mående med toppar och dalar. Idag fick jag iallafall svar från psykologen/forskaren som jag så gärna vill komma till för att få hjälp. Redan nästa vecka ska jag dit och jag längtar.

Jag har nämligen ännu en sak att lägga till i listan över saker jag inte klarar av eller orkar med längre och det är att prata i telefon. Det liksom kryper i kroppen efter ett tag och stressen går igång… hur ska jag någonsin kunna bli bra?! Ja ja, nu ligger det verkligen på proffsen att reda ut lilla trasiga mig. Allt går via jobbet så de kommer att få vara med på ett hörn, känns skönt.

Bloggen får gå på halvfart, vissa dagar har jag ork och inspiration, andra dagar är det sängen med öronproppar i som gäller. Jag har inget skydd längre mot allt som sker runt omkring mig, det som en vanlig människa kan sålla bort attackerar mig med full kraft. Det kan vara en doft, ett ljud, en känsla och om allt kommer samtidigt så är det kört.

På föreläsningen vi var på så var det alla intryck som knäckte mig. Sätt 50 personer i ett rum, ge personerna konferensgodis med prassligt papper, ha en föreläsare som visar bilder på en projektorduk som solen ligger på så det blir lite otydligt, försök att lyssna på det han säger eftersom du inte kan koncentrera dig på att läsa det som står samtidigt som han pratar, folket prasslar på med sitt godis och fönstret står litegrann på glänt och du hör människor utanför som skrattar och har det trevligt. Som toppen på moset drog anläggningen igång lite mjuk fin musik i rummet utanför… Tänk dig att du inte kan sortera och utestänga något av alla intryck fast du inte vill något hellre och att detta sker dagligen och konstant, välkommen till min vardag!

Ett tips i all välmening är att aldrig säga till någon som som lider av den här sjukdomen; men idag ser du ju pigg ut! För just den meningen startar väldigt mycket ångest, stressen går igång och pulsen går upp. Skammen kommer krypandes för det är svårt att ha en sjukdom som inte syns. Allt och då menar jag att allt, är en väl inövad fasad, mitt leende sitter på plats när jag träffar folk och det pga att det inte finns något värre enligt mig, än att möta sura människor som inte orkar engagera sig i personen denne träffar.

Jag önskar inget hellre än att få hjälp med detta och nu kanske det äntligen sker!

Annonser