Nu är det höst och då kommer allt rosa fram igen, mina favoritschabrak är från HKM Glööckler. På våra hästar ligger de kanon, sen älskar jag att de inte tappar formen efter tvätt eller är dallriga.

Jag passade på att rida ut på både Maali och Odessa helgen som var. På fredagskvällen var det kolsvart ute så då hade jag pannlampa, Maali var lite skeptisk till en början över att ljuset kom uppifrån. Det här var första gången jag red utan att Micke gick precis bredvid och snabbt kunde hjälpa till i händelse av att en situation skulle uppstå. Hon var så glad och nyfiken att hon tom och med glömde bort att hussen var med och travade ifrån honom. Jag blev lite spänd mellan varven eftersom det var första gången utan ledare och självklart så överfördes det till henne, men hon lyssnade ändå fint och gick att få stopp på. Riktigt nöjd!

Dag två med Maali var i dagsljus och då lämnade vi hussen redan vid grinden i hagen och skrittade ut på vallen själva. Det ormades lite och hon stannade några gånger för att kolla in omgivningen, men överlag gick det otroligt bra. Tog en kort sväng runt oss och grannarna och kom fram till bondens höbalar, där blev det spänt och hon försökte dra iväg. När vi gjorde halt valde jag att sitta av och leda hem henne, med tanke på att hon taktade hela resterande vägen hem så kändes det som ett smart beslut.

Odessa sen då, ja jösses alltså! Jag och Odessa gav oss ut själva i mörkret i fredags, vi har ju gjort det tusentals gånger innan så det kändes som en bra idé. Det jag hade glömt bort var att det skedde just för två år sedan, sen fick hon ju hovbensfrakturen och jag blev sjuk.
Nä fy fasiken vad mycket häst det var, hon är den av dem som är allra värst när hon blir stressad, totalt blockerad blir hon. Skulle det inte taktas så var det full fart framåt, vilket absolut inte är skönt när man rider i en barbackapadd och har tappat allt vad muskler heter. Hon lyssnade ingenting för mitt säte utan jag fick helt enkelt proa en massa eftersom jag inte vill sitta och slita henne i munnen. Under ridturen kom alla grannens kossor farandes i mörkret, men då var hon så jäkla duktig som bara stannade och kollade, klart att hon ville hälsa på dem men det ville verkligen inte jag… jag ville hem!
3 km lång var vår lilla tur.

På lördagen red även jag och Odessa på vallen i dagsljuset, det blev en kort ”må bra runda” bara eftersom jag hade så jäkla ont i kroppen efter kvällsritten. Vi gick en sväng och checkade av läget bara, hussen gick med. Kollade lite på öppna/sluta och hon svarar fantastiskt de gånger jag verkligen slappnar av och inte ”vill” för mycket och för snabbt, jag måste verkligen låta henne få gå in övningarna i sin takt. Hon är en känslig häst som svarar direkt, problemet blir när jag inte känner att hon faktiskt redan gör det jag ber om.

Man kan tro att Maali och Malidza är de som kräver mest, de som är svårast helt enkelt. Detta stämmer absolut inte, Odessa är den som är riktigt jäkla svår och nästan läskig när hon blir stressad. Om jag jämför mina tre ston så är de andra två rena lammen för tillfället, just eftersom de lärt och accepterat oss som ”ledare”.

Micke red ut på Odessa igår och det hade gått jättebra, det lönade sig verkligen att jag red ut på henne två gånger innan och att hon blev av med lite spöken. Jag ville inte att han skulle behöva ta de första uteritterna själv, han har ju inte ridit så många gånger på prinsessan i fråga.

Det här blir ett långt inlägg, men jag måste bara berätta att Iza har haft padd på ryggen två dagar i rad. Hon tyckte att det rosa schabraken var spännande först men sen ville hon bara slicka i slickeburken. Hon och Micke promenerade vid båda tillfällena och bebis verkade mer än nöjd med livet. Ska köpa en billig sadel som jag kan ha för att öva på tyngden, vill inte lägga på Prestigen nu och att det kanske händer en olycka med den.

Min lilla häst har blivit så stor i sommar

Annonser