Jag jobbade förra veckan, tror att det nästan har gått ett år sedan sist. Tungt som fasiken att försöka få in rutinen med att stiga upp, sminka sig och hitta rätt kläder. Tre av fem dagar gick toppen, de andra två ska jag försöka att bara glömma.

Imorgon ska jag på utvärdering hos en psykolog genom jobbet och jag misstänker att det kommer att bli lite tungt att börja rota i allt igen med en ny person.

Jag har bestämt mig för att skriva om fler saker som händer i livet än bara hästarna och deras utbildning. Ska försälja rota fram min kreativa gen igen och skapa någonting, lite mer vardag och sådant.

Micke och Iza

Vi har även kommit igång med hästarnas träningar var tredje vecka och nu går det faktiskt riktigt bra. Fortfarande väldigt basic men roligt, jag får en helt annan känsla nu och kan koncentrera mig bättre. Maali tycker att det är toppen att få träna och hon hummar direkt när hon vet att hon gjort rätt och vill ha morot. I bland hummas det lite väl mycket och innan övningen är klar så då får man vänta med smarret tills matten är nöjd.

Att ge en bit morot direkt när de gjort någonting bra har fungerat väldigt bra på våra två. Däremot så får det inte bli tiggeri av det hela så det gäller att belöna vid rätt tillfälle.

Micke mår bra och börjar känna sig starkare, provsvaren och röntgen ser fina ut. För någon dag sen var det ett år sedan cancern upptäcktes, det har varit ett tungt år med mycket rädsla.

Mycket har som sagt hunnit hända så jag får försöka att blogga i kapp så gott det går. Jag hittade ingen bild på Maali så det får jag leta fram så ni får se min lilla mysfröken.

Annonser