Leia fick somna in igår, fina vackra Leia.

Det är så surrealistisk och sjukt, Leia och Nova föddes på Sveriges nationaldag 2008. Vad är sannolikheten för det liksom?! Och vad är oddsen för att man får lov att somna in en vecka senare?

Jag hämtade hem denna lilla tjej för 11 år sedan, hon har varit med mig så länge och varit med när alla viktiga beslut skulle tas. Hon har varit min största trygghet sen jag blev utbränd, när jag mått som sämst så har hon legat tryckt vid min sida för att trösta och ge trygghet. Hon har alltid varit den man fått tröst av (även Nova). När Micke fick cancer och gick igenom en veckas helvete med cellgifter varje dag så avvek hon inte från hans sida för en sekund. Hon var den man kunde borra ner huvudet i pälsen på och gråta hos, hon tvättade en och ville få en att må bättre.

Älskade Leia finns inte med oss längre och jag kan inte förstå hur vi ska kunna gå vidare utan henne. Sorgen är för stor.

Torsdagen den 13 juni så fick vi lov att ta det tyngsta beslut hittills och det gällde henne. Vi valde att låta henne få somna in efter att hon fått en åkomma som skulle behöva behandlas av veterinärer på ett jättebra djursjukhus. Leias grej var dock att hon inte klarade varken veterinärer eller sövning och sövning hade behövts för att kunna få bukt på dagens situation. Hon råkade bli riven över ögonet och det skulle krävas drenage för att få bukt på allt. Leia i sin tur klarar inte av att bli sövd, hon blir jättesjuk av det plus att hon blir stressad av att åka in till veterinären på en massa återbesök.

Vilket gjorde att det var mest oegocentriskt att låta henne somna in, hon hade andra problem också som skulle kräva en massa återbesök. I slutänden var det inte värt det för vi har alltid sagt – att man inte får vara egoistisk när det gäller ens djur. Men fan vad svårt det är ändå när man ska ta beslutet.

Att ligga nu i sängen och bara vänta på att hon ska komma hit och lägga sig vid min höft, men samtidigt veta att det aldrig mer kommer att hända är hjärtskärande. Att aldrig mer få dra fingrarna genom hennes päls och känna hennes närhet är förjävligt.

Jag älskar denna katt så himla mycket…. och nu finns hon inte mer.